LBB kom till i juletider år 2003, då man behövde ett ”skrammelband” till en föreningsjulfest. En brokig skara av både aktiva och avdankade musikanter antog utmaningen, och framgången – om än oväntad - lät inte vänta på sig. Skramlet lät så pass bra att det gav mersmak, och en bit in på 2004 började kärntruppen från ”skrammelbandet” samlas i studion vid Muduis’ Abbey Road – Nordströms ombyggda ladugård.
Musikerna representerade en salig blandning av olika åldrar, erfarenhet och musiktycke (se ”The Band”), och kanske var det just det som snart resulterade i att bandet satt med en grundrepertoar som skulle tillfredsställa kräsna lyssnare i alla åldrar. Under övningarna ventilerades ofta olika namnförslag, många bra och lika många otryckbara. Man visste ju aldrig när omvärlden skulle få upp ögonen för det nya tillskottet i musikvärlden, och då gick det inte att vara anonym.