Bandets nestor Kurt ”Bobi” Svahnström (dragspel, saxofon)
Tog till bälgen redan när han själv knappt var större än dragspelet. Naguborna var de första som drabbades av ”Bobis” och kompisarnas första spelningar, och eftersom repertoaren bestod av tiotalet låtar som drogs om och om igen, så kunde publiken lära sig dem utantill medan de dansade. Med åldern har ”Bobi” vidgat sin verksamhet till att omfatta både blås- och klassisk musik plus manskörssång. Han är den enda i LBB som genast sätter notbladet rätt väg.

Stig ”Slowhand” Byskata (lead guitar, sång)
Inledde sin musikerbana som tidig tonåring i Gamlakarleby. Den s.k. ”rautalanka”- vågen på 60-talet drog honom med sig som sologitarrist i traktens populäraste popgrupp; när den ebbade ut harvade han genom alla dansplatser i Svenskösterbotten med dansbandsmusik och tog till trumpeten när det behövdes. Sedan tog militären och studierna vid och musicerandet låg i träda i drygt trettio år. Då uppenbarade sig LBB, slumrande andar vaknade till liv och nu kan han igen nästan lika många ackord som på 60-talet (då klarade man sig med tre, det fjärde förstörde allt).

Svante ”Magic” Nordström (bas, sång och vadsomhelst)
Har varit en synlig profil i Pargas musikliv i flera decennier. Han har spelat de flesta instrument i de flesta band i Pargas och är fortfarande aktiv i legendariska ”Magic”. Repertoaren är bottenlös, det är bara att ösa på. Han har dessutom den goda smaken att omge sig med musicerande söner som kan räcka ut en hjälpande hand där det behövs. Svantes bana har börjat liksom de flesta andras i unga år: ut på ”keikka” fastän repertoaren inte räckte ens till första pausen och färdmedlet var cykel eller turbuss. Men spela måst' man!

Jan ”Conna” Johansson (trummor, sång)
Hör till samma kategori som Svante, redan som ung var han gammal musiker med många band och erfarenheter på nacken och hör också han till inventarierna i ”Magic”. Ingen genre är honom främmande, i synnerhet inte inom musiken: vals och tango blandas med samma finess som rock och blues. Han har musicerat runt om i världen i olika band och olika kulturer, så därför har han inte haft några större svårigheter att acklimatisera sig i LBB. Hans bakgrundsstämmor har ibland ett överjordiskt skimmer över sig, medan den råa rockrösten för tankarna åt motsatt håll.

Peter ”Näktergalen” Lindgren (sång, gitarr)
Står i huvudsak för det vokala välljudet. Han har spelat och sjungit sedan puberteten, men enligt egen utsago inte i något ”riktigt” band. ”Fan tro't sa Rellingen”. Trots att LBB:s musikaliska preferenser rör sig mellan sent 50-tal till dags dato så har Peter aldrig några svårigheter att orientera sig, han rör sig som fisken i vattnet mellan gamla och moderna favoriter. Han drar sig inte heller för att ställa upp i mera seriösa sammanhang med sånger som bara Jussi Björling och några till vågat försöka sig på, denna Jakobstads gåva till Pargas musikvärld.

THE BAND

Ett av LBB:s starka kort är mångsidigheten och det vida tidsperspektivet i repertoaren. En av orsakerna till detta står att finna i bandmedlemmarnas ålder och bakgrund; olika musikepoker mixas till en njutbar blandning för alla lyssnarkategorier (förutom operaälskare).